Ja häromdagen gick en bekant till syrran bort efter en lång tids sjukdom. Han var ung och hade hela livet framför sig. Så igår kväll när jag skulle sova så låg jag och funderade på hur ömtåligt livet egentligen är. Jag tror inte att man förstår att livet kan ta slut vilken sekund eller minut som helst. Det är klart att man inte ska gå omkring och fundera på detta hela dagarna då blir man ju deprimerad tillslut. Jag ser hellre att man i vissa stunder ska se sig omkring och ta vara på livet. Gör det som du alltid ha velat gjort eller undvik sådant du inte vill. Skjut inte upp på roliga äventyr för du vet ju inte om du lever när du hade tänkt att göra dom.
Jag om någon vet att livet kan ta en helt annan vändning än det man hade trott från början. Det går inte en dag utan att jag tänker på hur livet hade sett ut om min mamma fortfarande var i livet. Hade jag bott här men min fantastiska pojkvän? Det vet jag inte, och jag kommer aldrig få veta det. Jag vet inte heller om jag hade varit den person jag är idag, men det jag däremot vet är att jag är stark och jag har klarat mig igenom min hittills största kris i livet. Jag vill inte få någonting i mitt liv ogjort även om jag mest av allt hade velat haft min mamma i livet en bra stund till.
Med det sagt vill jag nu uppmana alla ni (även om ni är en liten skara) att ta hand om er. Jag vill att ni gör roliga saker och njuter av varandras sällskap. Jag vill att ni tar hand om varandra och visar era närmaste all er kärlek. Man kan aldrig säga jag älskar dig eller visa er omtanke till en person för många gånger. Det bästa är att ångra saker ni inte gör än att ångra saker ni gör.
Enjoy this/ Ellen P Larsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar